Det finns dagar då vi måste tala om avsmältning, bränder och tröskeleffekter. Det är de flesta dagar. Men inte nu, inte när Preem plötsligt går ut med att man inte kommer att fullfölja sin ansökan om att bygga ut raffinaderiet i Lysekil, ett projekt som skulle göra bolaget till Sveriges värsta utsläppare.

Preem anger att det här sker ”mot bakgrund av de ekonomiska framtidsutsikterna”, i klartext att corona har pressat ned konsumtionen av bolagets produkt till en så låg nivå att det helt enkelt inte är lönsamt att bygga ut.

Samtidigt viskas det från regeringskansliet att Preem förstod att regeringen kunde komma att fatta ett negativt beslut, att Miljöpartiet just på denna punkt aldrig skulle ge sig. Nu förlorar man inte ansiktet. Istället kan man se fram emot regeringens kommande satsningar på biobränsle.

Vad är sant?

Marknaden eller politiken?

Både och, tror jag.

Det fossila lever på lånad tid. Fråga bara British Petroleum (BP), fossiljätten som nyligen dragit slutsatsen att den egna kärnverksamheten saknar rimliga förutsättningar att dra in pengar i en nära framtid.

Och, trots alla motgångar senaste åren, har det blivit påtagligt obekvämt att fatta politiska beslut som adderar tonvis med koldioxid till atmosfären. Inte bara miljöpartister tycker att det är oacceptabelt.

Så idag ska vi fira en seger.

Preem lyckades inte.

Preem satsade miljoner på manipulativa reklamkampanjer – men lyckades inte.

Preem fick draghjälp av borgerliga ledarsidor och partiledare som rakt av anammade bolagets greenwashing – men lyckades inte.

Känner du inte hur skönt det är?

En seger för en grön rörelse som aldrig ger sig.

En seger för alla som envisats med att påtala att framtiden, även strikt ekonomiskt, är förnyelsebar.

En seger för klimatet.

Njut.

Sedan skiftar vi måltavla.

Bromma? Suv-epidemin? Solcellskrångel?

Det saknas inte alternativ.

Och allt är möjligt.